Tydlighetens roll i vårt samhälle - Söndagskrönika

Denna söndagskrönika blev en aning sen, kan bero på att detta är min första och att jag även haft fullt upp..
 
Jag älskar att skriva och har gjort i flera, flera år. Jag har skrivit hur många olika berättelser som möjligt, men i februari iår, så gav jag ut min första bok! 
Jag har som sagt alltid älskat att skriva, både berättelser, dikter, låttexter - tja allt fritt skrivande i princip.
Men det svåraste, om vi tar berättelse-skrivande som exempel, är det här med att veta hur mycket som skall förklaras tydligt, och hur mycket som läsaren själv ska få lista ut eller bilda sig en uppfattning om. Det är så svårt att dra gränsen mellan vad som är för tydligt, och vad som är irriterande mystiskt. 
Många gånger så driver jag mig själv till vansinne genom att jag inte vet om det är "nog" tydligt, eller om det kanske är övertydligt och att det på så sätt kan uppfattas som om man idiotförklarar läsaren.
Detta faktum drar iväg mina tankar på samhället rent allmänt.
 
För visst är det så att tydlighet är ett underskattat verktyg för att lösa vissa problem? Men att det samtidigt uppfattas som om man idiotförklarar en person, om man förklarar för mycket?
Samtidigt är tydlighet en så pass individuellt baserad uppfattning att det faller sig ganska naturligt att det blir dubbla budskap och väcker helt olika reaktioner hos folk. Till exempel:
Om två personer frågar dig hur man tar sig till stationen och du till båda två beskriver, väldigt detaljerat, hur du tar dig dit, (vilken färg det är på husen som man ser på vägen osv), så är chansen mycket stor att den ena personen mest bara tackar för hjälpen, och sedan försvinner åt det håll du pekade mot, medan den andra personen också tackar, men samtidigt anser att du idiotförklarat hen (persone i fråga kanske inte säger det rakt ut, men chansen är väldigt stor att personen anser att du idiotförklarat hen)
Hade du däremot INTE beskrivit färgen på husen som man ser på vägen till stationen, så hade de kanske inte hittat, och du tyckt att du var för otydlig. 
Sannolikheten att du träffar de här två personerna igen är ju inte stor, men jag menar mer hur de uppfattar dig, inte vad de säger (för jag tror inte något hade sagt: "Du behöver inte idiotförklara mig" eller "Men vad otydlig du är" men ni förstår nog principen)
 
När blir folk egentligen nöjda?
Hur ska man bära sig åt för att göra "rätt"?
Och vad är egentligen "rätt"?
Vilket är bäst - riskera att bli uppfattad som en person som nedlåtande överförklarar allt, eller att riskera att bli uppfattad som en ohjälpsam och dryg person som bara förklarar till hälften?
Hur ska man som författare (och ja, jag kan väl i princip kalla mig författare) kunna veta hur man gör för att skriva en "perfekt" bok? Ska man skriva två olika versioner, en med förklaringar till allt och en med bara precis nödvändigaste information?
Då hade ena versionen blivit 600 sidor lång, medan den andra hade blivit kanske cirka 50 sidor.
Då måste man ju hitta ett mellanting, ett läge där alla blir nöjda.
Men dagens samhälle är ett allmänt svårflörtat samhälle, och det är väl på grund av det som många blir osäkra på hur de ska bete sig.
Men det är också tack vare det som alla vi analyserande grubblare (som för övrigt tänker aaalldeles för mycket) som till exempel jag, har något att skriva om och fundera över.
Tänk hur mycket jobb och hur mycket intressen som skulle försvinna om samhället blev, i princip, helt perfekt?
Men tänk också på hur många fler som kanske hade haft ett mycket bättre och mycket socialare liv, om samhället var, i princip, helt perfekt?
Allting handlar om balans, och allting bör vara lagom.
Det ironiska är dock att ordet lagom endast finns i det svenska språket, medan Sverige och svenskarna nog är de som lever allra minst efter just det ordet - lagom.


Kommentarer
Postat av: Ditte

Vilket bra inlägg!!! Jag har läst boken och den var jättebra! Alldeles lagom.

2014-05-25 @ 00:44:05
Postat av: mf

Bra!
Boken, "Iskall" , se länk http://www.bod.se/index.php?id=3550&objk_id=1206903

2014-05-25 @ 13:15:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Emelie Mary

Jag är en person på 15 år, som älskar hårdrock och makeup. Namnet på bloggen valde jag endast utefter mitt skönhetsintresse, där "Fairy" är efter min favorit duschkräm, och "gloss" är efter "lipgloss". Välkommen hit, in i mitt galna skönhetsintresse!




RSS 2.0